Sverige är ett land som kommit långt vad det gäller jämställdhet mellan könen, eller? Ja, i vissa avseenden har vi det, vilket inte är något som borde hyllas nämnvärt eftersom det är så det ska vara.

Jämställdheten får sig dock en riktig käftsmäll när vi dyker ned i en innebandyklubb här i staden. Klubben har ett elitserielag och ett lag i division 1. Elitserielaget har år efter år tappat spelare till andra hungriga föreningar och varit svaga på att själva locka hit spelare trots stadens ypperliga förhållanden. Detta har gjort att laget år efter år sjunkit nedåt i tabellen och i år fick de kämpa i kval för sin elitserieexistens.

Division 1-laget däremot är lite av ett flaggskepp, de ska upp i superligan. Inför nästa säsong har jobbet med division 1-laget kommit långt, medan jobbet med elitserielaget knappt har börjat.

Om man inte hade högre tankar så skulle man nästan kunna tänka sig att klubben vill ha upp division 1-laget istället för att lägga krut på laget som faktiskt befinner sig i den högsta serien. Men så kan det väl inte vara, eller? Jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle känna om jag vore elitseriespelare i denna förening, egentligen är det helt ofattbart. Att spela i världens bästa liga och ändå inte få samma satsning eller förutsättningar som ett lag i division 1.

MEN så kommer vi till faktumet att division 1-laget är ett herrlag och elitserielaget är ett damlag vilket tydligen spelar stor roll i denna förening.

Jämlikhetens klockor slår här ej mera,

Satsa också på de bästa eller också ingetdera.

Arg & förvånad